I can go the distance

I have often dreamed
Of a far off place
Where a hero's welcome
Would be waiting for me
Where the crowds will cheer
When they see my face
And a voice keeps saying
This is where I'm meant to be

I'll be there someday
I can go the distance
I will find my way
If I can be strong
I know every mile
Will be worth my while
When I go the distance
I'll be right where I belong

NEJ

NEJ NEJ NEJ
AJGLSJFsfg5hw4gäå¨


Jag måste komma över det.
Jag måste komma över det.
Jag måste komma över det.
Jag måste komma över det.

Varför kan jag inte komma över det?
Varför går det inte?

JO DET GÅR.
Jag har ju alltid lyckats förut, ett tag i alla fall.
Jag är bäst på att ljuga för mig själv, jag vet ju det.
Varför kan jag inte göra det nu igen då?

Jag måste komma över det.
Jag måste komma över det.
Jag måste komma över det.
Jag måste komma över det.
Jag kommer komma över det.

Kom till Västra Frölunda

Ah, allting börjar hemifrån.

Jag är en otroligt förvirrad ung flicka. Jag vet aldrig vad jag vill.
Jag vet aldrig vad jag känner.
Samtidigt vet jag exakt vad jag vill ha och vem jag vill ha.
Och jag vet inte hur många gånger jag har sagt detta, men Jag vet inte.
Jag kan gärna lyssna på andra och hjälpa andra. Det är det jag är bäst på. Jag gillar ju inte att förmedla mina känslor egentligen.
Men jag behöver ändå medkänsla och bekräftelse. Jag behöver uppmärksamhet och omtanke. Jag är otroligt krävande egentligen. Jag menar verkligen paranoid ibland och sinnessjukt jobbig mot mig själv. Det är faktiskt otroligt jobbigt att hantera ensam.

Men jag visar aldrig något sådant offentligt.


Klarar ni av mig? Klarar någon av mig?
Klarar du av mig?


sdosj¨g+49gu+9ehagh048b

Det känns som jag har vinter i hjärtat.

Ohej. Pretty bad uppdatering på bloggen här känner jag. Har dock inte hänt så speciellt mycket sen senast ändå tror jag. Eller jag minns knappt vad jag gjort. Har ingen koll på veckorna längre, allt går så fort. Liksom pang bom så var det Oktober om en vecka ungefär. Vart fan tog September vägen? Jag hinner inte med världen och världen väntar inte på mig. Men anyway, snart 17 Oktober, jag är faktiskt fett peppad på BMTH haha.

Nu måste jag plugga.
Jag är så jävla kass. Har seriöst typ inga läxor. Men ändå ligger jag säkert fyra veckor efter i matten och orkar inte göra det två läxorna jag har tills imorgon. Ovärt.

Jag tänkte sjunga nåt för dig igen,

Men när jag blir för full för att sjunga kan vi promenera hem i GBG-regn. Jag flyger högt och det känns som jag faller igenom igen. Och jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.













Finfin helg hos Anthon.
Jag peppar Håkan på fredag.

Titel

Det slog mig plötsligt när jag satt på spårvagnen förut att jag saknar så jävla mycket människor hela tiden. Vissa träffar jag varje dag och andra har jag inte träffat på hundra år.

Jag saknar framför allt Hannah och Sara.
Fyfan vad längesen det var vi. MSH liksom, minns ni sommaren när vi tältade?
Eller sackosäckarna i saras badkar? Åh jag saknar oss.

Jag saknar Kima och Hanna.
West coast riot 2008. Så jävla underbart, right?
Saknar massor.

Jag saknar Alexander.
Hallå vi skulle ju ha filmkväll och LAN nån helg, remember?!
Vi måste ses snart.

Jag saknar min förra klass, 9F.
Haha jag träffade ju faktiskt Rickard idag, och då kom jag på att jag saknar ju resten av klassen lite också. Åh vi var bra, visst var vi?

Jag saknar Rebecca, Zan, Kalleboi, Lucas, Choffe, Oscar, Frida, Ida
och resten av min nya fina klass.
SE1B kommer ha tre fett roliga år känner jag på mig. Helt fantastiskt.

Jag saknar Krille, Simon och Emil.
När vi spelade skumma spel och skrämde upp varandra (mest mig lol) somfan hemma hos Simon nån kväll. Det var grymt rolig kväll!

Jag saknar Sandra, Liza, Ivar, Viktor, Henke och resten av alla otroliga människor från i somras.
Fyfan vad kul vi hade säger jag bara.

Jag saknar Falk.
Du är fett bra! Vi måste ses snart igen.

Jag saknar Theo.
Du är alltid du. Och du vet att du alltid betyder otroligt mycket för mig, okej.

Och jag saknar självklart Anthon.
Du är finast och så otroligt underbar. Du gör mig så jävla glad. Vi ses imorgon! <3

Och jag saknar resten av alla människor som inte står med här också.

Nu ska jag packa (som jag borde gjort för flera timmar sedan..) och sova.
Imorgon tar jag tåget till Halmstad.
Underbart<3

No Star

Om man jämför mig med resten av Sveriges alla tonåringar har jag lika tråkiga och rutinerade intressen och vanor som alla andra. Det är tråkigt. Det är rent av hemskt. För att få en någorlunda personlig bild av mig måste man gräva djupt inne i själva min personlighet. De som har orkat göra det är väldigt bra tycker jag.

Jag vill vara unik.

Get on your dancing shoes

Jag måste påpeka för typ sexhundratusende gången att min mobil har downs och den slutar brutalt utan förvarning att ta emot och skicka sms ibland. Förut fick jag seriöst 32 sms på en gång från igår/inatt/idag som inte hade levererats till migg förens nu... Jag ba ARGH!?

Oh, i helgen ska jag till Halmstad, jag ska se Navid och jag ska träffa Anthon. Helt jävla as kalas bra.

Idag träffade jag Krille och Simon. Det var asnajs med. har inte träffat dom på sjukt länge känns det som.

Imorgon ska jag träffa Theo om allt går bra. Det kommer bli bra. Jag hoppas det.

Jag är glad_chey.
Pusshaeeej

All I wanna do is BANG BANG BANG

Känner att denna bloggen börjar mer och mer bara handla om baksidan av mitt helt fantastiska liv. För egentligen har jag ju inget att klaga på, eller? Ganska patetiskt egentligen. Att jag själv aldrig lyckas med den skiten jag proppar i alla andras hjärnor och det jag hatar mest; Enbart negativt tänkande människor. Muteras jag till en sådan ska jag personligen ta livet av mig. För sådana personer gör mig så jävla arg och deprimerad.

Så därför ska jag ska räkna upp allt som är bra nu.
Jag har världens finaste vänner.
Jag har världens finaste pojkvän.
Jag ska gå på otroligt många bra konserter under hela hösten.
Jag ska få åka till Anthon nästa helg.
Jag ska träffa Krille imon, jag har saknat honom massor.
Jag har en helt amazing ny klass som tycker om mig som jag är.
osv.

Det är otroligt hur en eller två små saker kan få en att gå ner sig så hårt när man har ett hundratal saker man kan vara glad åt istället. Människor är helt enkelt dumma.

Jag slängde bort dig igen

Jag slängde bort nån slags vän.

Och jag går bara ner mig

Åhå vad hade jag inbillat mig egentligen. En fin, färgglad höst med sol och allmän lycka? Haha lol nej jag skulle inte tro det va. Hösten är här och jag känner det redan nu, det kommer bli en lång, kall, regnig och mörk höst. Just nu är jag så jävla nere så jag vet inte. Det är bara äckligt. Folk gör mig så jävla besviken bara. Inte alla, men många. Den som gör mig mest besviken är jag själv. Det är inte klokt vad vek jag är. Jag skulle ju bli bra? Varför bryr jag mig så mycket ens? Ibland önskar jag att jag var en helt iskall jävla människa utan känslor. Eller nej, det är fan vidrigt. Men ändå. Idag är jag en självisk bitterfitta. Och jag vet inte riktigt vad jag pratar om.

Håll om mig hårt.

Jag längtar till fest.
Jag längtar till Håkan på Liseberg.
Jag längtar till Anthon.

KAOS?

Vet ni, idag när jag satt på spårvagnen hem så satt jag ock tänkte över mitt liv, som alltid. I alla fall så kom jag fram till att jag nog egentligen är en oerhört pedantisk människa. Det är bara det att jag är pedantisk i mitt huvud. Jag vill gärna att allt ska vara korrekt och strukturerat, speciellt i mitt huvud. Dessutom älskar jag texter. Jag älskar att se fina texter på papper. Svart på vitt. Ordnade fina meningar och ord. Gärna med lite extra utrymme runt omkring. Korrekt språk med punkter och kommatecken.

Ibland blir jag helt galen på mig själv, för egentligen är jag nog Sveriges mest icke organiserade människa. Hela mitt liv kan beskrivas med ett ord. Kaos. Ofta skriver jag texter som en treåring och kan inte stava till grammatik. Liksom bara genom att se hur mitt rum ser ut så blir man ju mörkrädd och tänker OMGLOLSHIT hon har ju ingen jävla koll alls.

Jag har faktiskt lite koll. Jag har koll inuti mitt huvud. Jag har koll på texterna i min blogg. Och jag har nog mest koll på alla små fina papperslappar med ord på i min rosa låda.

September is suicide season

Nej men det vore ju väldigt deprimerande. Igår var det ju förövrigt sista "sommardagen" i år och det _spöregnade_. Men idag, första höstdagen, så var det 25 grader varmt och finfint väder med sol. Åh vi satt halva klassen ute i gräset och chillade förut och diskuterade vilt om våra oerhört kreativa idéer om hur vi ska samla in pengar till klassen haha! Så jälva fint. Jag har nog egentligen inte så mycket att skriva. Det händer inte så mycket i mitt liv just nu, som jag har lust att dela med mig med. Jag har i alla fall köpt upp alla mina pengar på konsertbiljetter nu. i 20 dagar till får jag svälta. Fast ska iofs sälja grejer med Hannah på lördag, så hoppas jag blir lite smått rikare då!

Vi får hoppas på en fin höst.
En mysig, färgglad röd och orange höst.
Inte allt för regnig och inte allt för deprimerande.
Inte allt för ensam och inte allt för mörk.