Åhå vad hade jag inbillat mig egentligen. En fin, färgglad höst med sol och allmän lycka? Haha lol nej jag skulle inte tro det va. Hösten är här och jag känner det redan nu, det kommer bli en lång, kall, regnig och mörk höst. Just nu är jag så jävla nere så jag vet inte. Det är bara äckligt. Folk gör mig så jävla besviken bara. Inte alla, men många. Den som gör mig mest besviken är jag själv. Det är inte klokt vad vek jag är. Jag skulle ju bli bra? Varför bryr jag mig så mycket ens? Ibland önskar jag att jag var en helt iskall jävla människa utan känslor. Eller nej, det är fan vidrigt. Men ändå. Idag är jag en självisk bitterfitta. Och jag vet inte riktigt vad jag pratar om.
Håll om mig hårt.
Jag längtar till fest.
Jag längtar till Håkan på Liseberg.
Jag längtar till Anthon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar