Jag har aldrig tänkt på att det jag egentligen är mest besviken och ledsen över hela tiden, är nog mig själv. Jag är fan den mest egoistiska och jobbigaste människan jag vet. Och det jag alltid strävar efter är att aldrig vara i vägen för dom jag tycker om, aldrig vara jobbig eller irriterande, jag vill bara vara bra, och det enda jag lyckas med är att ändå vara egoistisk. Just för att jag tror så jävla dåligt om mig själv hela tiden. Det är jobbigt att alltid vara så beroende av vad andra tycker, trots att jag inte vill bry mig om det. Det är jobbigt att vara så rädd för att bli lämnad ensam hela tiden, det är jobbigt att vara så avundsjuk av sig, det är jobbigt att vara beroende av uppmärksamhet.
Jag vill inte vara det.

Ibland förstår jag varför jag inte har så många vänner kvar. (Samtidigt som jag blir så jävla frustrerad. Varför lämnar ni mig? Vad gör jag för fel?)
Jag uppskattar alla som tycker om mig, så jävla mycket.
För jag är så rädd för att bli ensam.

Ibland är jag sjuk i huvudet. Förlåt.

Hej,

Jag bloggar ju aldrig längre?

Inte konstigt att jag mår kass.

Fast just nu har jag ingen egen dator ändå. Suger, fast får en ny på fredag. Fett bra. Tack mamma!

Hösten sugjävlaårstidsfuck, jag ogillar kyla och mörker. Det är jobbigt. Men det vet säkert redan alla vid det här laget ändå. Måste bara säga det igen i vilket fall, fuck vinterhalvåret.

Alldaglig skit händer. Livet flyter på, tråkigt, men tiden går ändå. Tråkigt. Sorgligt. Ge mig spritt språngande lyckorus osv. Höll ett tal om festivaler och frihet idag. Fick MVG faktiskt. Men det fick mig att inse att på sommaren är jag som lyckligast, oavsett allt tror jag. Min hjärna är på högvarv, kommer knappast sova något inatt. Pluggat matte i flera timmar. Duktig tjej? Nej, uttråkad och mest i brist på kommunikation. Förr smsade jag säkerligen minst 150 sms om dagen. Nu blir jag glad om jag får ett. Fatta vilken radikal förändring det var för mig? Vilken plåga jag måste ha varit dom här senaste åren för folket omkring mig. Som en uppmärksamhetsberoende tönt. Uppmärksamhets missbrukare. Hej här är jag!

Fattar inte hur jag lyckats gå flera veckor utan att någon ens brytt sig om att säga hej eller något, och klarat av det. Jag är fan mongo. Och svintrött. Jag vet inte ens vad jag försöker förmedla längre. Kanske att jag bara vill att någon ska ringa och säga hej någon gång. (Utan att jag ska behöva ta initiativ att ta kontakt först?)

Nä, ska gå och öppna kylskåpet igen. Det är typ min favorit sysselsättning nu för tiden. Tror att jag gått upp i vikt lite? Jävla skit. Ska fan inte kolla det jävla kylskåpet något mer (jo).

Ska sätta mig och rita eller spela något hela natten.

Tjingeling.