Sorry, you're not a winner.

with the air so cold and a mind so bitter.


Det är fan sinnessjukt hur väder och vind kan påverka och mindfucka människor som det faktiskt gör. Speciellt mig. Jag blir så otroligt deppig under vinterhalvåret att jag blir helt till mig av ingenting ibland. Det är inte okej, för jag har ingen som helst direkt anledning. Jag vill bara allmänt gå i ide tills det blir ljusare dagar igen. Men nej. Så kan man ju fan inte tänka. Hallå, det värsta jag vet är folk som aldrig ser något positivt i någonting. Men på vintern muteras jag till en sådan själv. I guess I have to find something everyday to look forward to. Inte det lättaste men det går väl. För tillfället är the moment of the day när skolan slutar och jag får åka hem och sova. Helvete vad underbart det är. Men i övrigt så tycker jag att människor blir allmänt tjurigare, otrevligare, tröttare, deppigare och mer stressade på vintern. Liksom förut idag när jag skulle sätta mig på spårvagnen hem, först tränger sig en tant före mig in genom dörrarna och knuffar mig så jag ramlar. Sedan kommer en killer och slänger sig före mig ner på platsen jag precis skulle sätta mig ner på. Dessutom stänger spårvagnschauffören de jävla dörrarna mitt framför ansiktet på en mamma med barnvagn som inte hunnit stiga på. Wth? Jag blir så jävla trött. Hjälp varandra att genomlida dessa äckliga och mörka månader i stället för att göra dem ännu pissigare än vad de redan är. Det enda som gör dem riktig tvärda är väl att alla blir lite mer mysiga, lite mer slöa och lite mer icke-utseendefixerade i tex skolan och i största allmänhet. Det är så jävla gott när man sitter i tjocka myskläder runt Lucia eller precis innan jullovet och planerar lovet lite smått, alla prov är över och man bara längtar till ledighet. Jag blev sjukt sugen på pepparkakor helt plötsligt? Men fan vad man inte längtar till slasket, no way. Göteborg är inte vackert i slask. Det är bara vidrigt och kallt.

Nä, nu ska jag sätta mig och äta vinterchoklad, som tyvärr smakar sjukt skumt, och se film och sakna mina närmaste.


So long.