Den här stan får aldrig nog

Jag är så trött. Så jävla trött på att vara allas jävla andrahandsval. Liksom finns det inget att göra eller ingen annan att vara med så kan man ringa mig. Men när jag frågar folk så är der bara "nä men jag kan inte..". Och när jag dessutom sen ser dom dra runt i stan utan spec anledning så känns det ganska surt, ärligt talat. Jag är också sjukt trött på människor som aldrig hör av sig fast dom lovat. Jag är trött på att höra på allas klagande, men när jag behöver prata så får man inte mer respons än ett "ojdå" eller "okej vad jobbigt". Jag är trött på att höra att jag så snygg och snäll osv, när folk ändå pratar bakom min rygg sen. Jag orkar inte vara glad och trevlig då. Och när jag inte är glad och trevlig så tror folk att det är deras fel personligen fast jag bara är allmänt ledsen. Och vips så har man börjat bråka och så har man förlorat ännu en vän.

Jag syftar inte direkt på någon viss person.
Jag är bara trött på människor. Det är höst. Jag blir sån då.

Jag saknar Anthon så sjukt mycket också.
Men jag vill inte vara jobbig.



Jag vet inte.