Allvarligt, jag blir så jävla arg. Jag blir inte ens ledsen, bara arg.
Jag är väldigt medveten om att jag tappat kontakten med väldigt många under senaste vinterhalvåret. Men är det bara mitt fel? Nej. Dessutom, tror ni seriöst att jag vill ha något med er att göra när majoriteten pratar skit om mig bakom min rygg, dissar och tar mig som ett tjugotredjehandsval? Skulle inte tro det.
Tack, men jag klarar mig med dem som står mig närmast.
Det har jag faktiskt insett nu, helt själv.
Man behöver rensa lite ibland. Tryggheten är viktigast.
SvaraRaderaJag gick igenom precis samma fas innan jag träffade dig. Folk hörde bara av sig några gånger i halvåret när det passade dem.
Nu umgås jag i princip bara med dig och Emil, och det känns bra. Det känns tryggt och bra.
Love you long time<3