Brosandi

Idag kom jag att tänka på en jävligt töntig grej. Jag gick runt i stan ensam förut. Ärligt talat så tycker jag att det kan vara jätteskönt att gå runt ensam och tänka själv vart man vill gå, när man vill gå dit, hur länge man vill vara i den och den affären osv. Men på något sinnessjukt sätt så stirrar folk konstigt på en och tjejgäng skrattar och kollar snett när man är ensam ung tjej som går i stan. Varför?

Ursäkta men jag ser inget som helst fel i det haha. Det är fan tragiskt och nästan komiskt på samma gång hur otroligt hårt vissa faller för grupptryck eller vad det nu är som har format dessa skumma normer och principer. Varför i hela helvete skulle inte jag kunna gå ensam i stan? Ibland blir jag så trött på människor.



I vilket fall som helst så köpte jag ett linne idag. Bara för att det var så jävla fult att det var fint. Jag vet att ni vill veta detta. Jag vet också att ni vill veta att jag har tagit med min mattebok hem. M-a-t-t-e-b-o-k. Förstår ni vad det betyder? Jo, att jag mår tillräckligt fantastiskt för att sätta mig och räkna matte! (Observera att matte är det värsta jag vet och jag har fortfarande inte räknat mer än tre tal på hela terminen...) Vi får hoppas att det håller i sig. Förövrigt så insåg jag typ i förrgår att jag inte har lyssnat på Sigur Rós på hur länge som helst, och när jag lyssnade på dom igen blev jag helt galet lycklig. Åhåh.



Minn besti vinur hverju sem dynur.
Ég kyngi tári og anda hári.


My best friend whatever may happen
I swallow a tear and breathe in your hair.