Jag har aldrig tänkt på att det jag egentligen är mest besviken och ledsen över hela tiden, är nog mig själv. Jag är fan den mest egoistiska och jobbigaste människan jag vet. Och det jag alltid strävar efter är att aldrig vara i vägen för dom jag tycker om, aldrig vara jobbig eller irriterande, jag vill bara vara bra, och det enda jag lyckas med är att ändå vara egoistisk. Just för att jag tror så jävla dåligt om mig själv hela tiden. Det är jobbigt att alltid vara så beroende av vad andra tycker, trots att jag inte vill bry mig om det. Det är jobbigt att vara så rädd för att bli lämnad ensam hela tiden, det är jobbigt att vara så avundsjuk av sig, det är jobbigt att vara beroende av uppmärksamhet.
Jag vill inte vara det.

Ibland förstår jag varför jag inte har så många vänner kvar. (Samtidigt som jag blir så jävla frustrerad. Varför lämnar ni mig? Vad gör jag för fel?)
Jag uppskattar alla som tycker om mig, så jävla mycket.
För jag är så rädd för att bli ensam.

Ibland är jag sjuk i huvudet. Förlåt.