Vet du vad det är som går och går, lika säkert som hjärtat slår?
Vet du vad det är som går och går, döljer och läker alla sår?

Tiden bryr sig inte om någon.




Ohaaai.
Hmmmm gårdagen var väl inte så himla pepp till en början. Jag var mest arg. Väldigt arg. Jag har tydligen fått massa frånvaro i skolan fast jag har vart där. Och min kära mor trodde att jag skolkat, vilket jag ärligt talat inte har gjort. Jävla fittsystem. Men det löste sig lite tror jag, och jag åkte för att träffa Ivar och Ann. Dom var på fest så jag joinade och träffade även Josse, Bäk, Mac och massa annat trevligt folk. Det var sjukt skönt att inte behöva tänka på något för tillfället. Jag fick vodka och vin och mådde bra. Det blev dock en del kaos när väskor blev stulna osv. Men sen gick ganska många och det slutade med chillsnack och musik.

Idag åkte jag in för att träffa Ivar ett tag innan han skulle till Trollhättan. Träffade även Henke och Arvid, azum. Har inte träffat dom på jättelänge. Vi drog runt och gjorde inget. Det var soft.

Åh vad jag vill ha lov nu. Jag behöver det. Alltså, imorse sov jag till klockan halv två. Låter inte speciellt konstigt för att vara mig, för jag brukar sällan gå upp innan ett i alla fall, på helger. Men då brukar jag ändå vakna någon gång vid 9-11 och sedan halvsova vidare. Men nu SOV jag till halv två. Helt sinnes hur trött jag är. Ouh.

Svarta linjer.
Måste tänka framåt, måste tänka stort.
Jag hänger envist kvar.
Måste bli nånting, måste få nåt gjort.