Bara för att min poesi inte liknar din,

så betyder det inte att jag inte kan skriva.



I Landet Ingenstans finner du svaren.
Publicerad 2009-12-13 kl 03:43

Det rinner kärlek mellan mina fingrar.
I spegeln skymtar jag min onda tvilling,
och i ögonvrån ser jag mitt förnuft springa sin väg.

Vad händer när alla stjärnor slocknat?
Hur slutar sagan när jag inte längre kan sy fast min egen skugga?
Vad gör vi när Peter Pan har växt upp?

Hur många gånger till ska jag behöva skriva hjälp, med versaler?


Houston, we have a problem.
Publicerad 2009-12-13 kl 00:05

Jag får svårt att andas när jag inser att jag egentligen aldrig har vetat allt.
För jag var aldrig där du är och jag har redan förlorat hoppet om mänskligheten.

Smärtan i hjärtat sliter i mina vener.
Men det värsta är att jag inte ens får lov att sörja dig.

Natt i en stad med förvrängda pixlar.
Publicerad 2009-12-12 kl 23:19

Kliar och svider. Det rycker i benen och river i hjärtat.
Längtan och hopp. "Jag saknar dig så."

Göteborg gör mina ögon dimmiga.
Jag vet inte om det är för att gatlyktorna kvittrar eller för att fåglarna lyser,
men det är något som känns fel.

Tystnaden sticker i skinnet och jag vill bara vara nära.
Älskling, är det är livet som leker?

Jag trodde att jag kände din hand i min, bara för en sekund sedan.
Men i natt är jag kall. Imorgon vill jag vara hel igen.



Eh. Jag är kreativ på nätterna.