Ja, dom pratar. Pratar omkull en. Pratar så man faller för dem. Pratar så man älskar dem. Pratar så man tappar lusten för dem. Pratar så man lämnar dem. Pratar så man får skuldkänslor. Pratar tills man blir sårad. Pratar tills man inte orkar mer. Och ändå fortsätter dom att prata omkull en, på alla jävla sätt som går.
Jag är ganska trött på kärleken.
Jag vill ha något nytt och rent.
Något som liknar kärleken
men kanske egentligen är en helt ny känsla som dock ingen uppfunnit ännu.
Idag har jag rensat ut min barndom, som jag förövrigt inte har något större minne av.
Jag tror jag har förträngt den, och också anledningen till varför.
Jag har också suttit i ett antal timmar och byggt ihop en helvetes massa jävla lego
som vi ska fota och sälja...
Jag hade roligt.
smek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar